Inga nyheter är goda nyheter heter det, men ny hetare logg ska ni få! (Japp det är Jacob som skriver)
Strax efter att Sofia hade skrivit om vad som hände sist mojnade vinden och det blev dags för första badet från båten. Badstegen fälldes ner, tampen att hålla sig fast i slängdes ut och de tre gastarna slängde sig i. Det gick lite fort för någons badkläder att hänga med men det hann räddas innan all hud var visad - vilken tur!
Vi kommer fram till Nazaree, träffar några trevliga britter på bryggan och hinner byta historia med varandra. Deras väldigt lik vår, säsongsseglare som började sommaren 2016. Hamnkaptenen är långsam och ska skriva allt med sina klumpiga händer i stora bokstäver så jag får sitta en stund, till min stora förvåning är allt klart ombord när jag kommer tillbaka! Tillagd ordentligt, seglerna vikta, båten spolad och maten är på gång, Davids Salsicca pasta - wow! (Som för övrigt uttalas wwwwow och är ett frekvent förekommande ord på båten)
Vi rör oss in mot stan, äter en mumsig (bland annat bubbelgums-) glass längs med strandgatan och vi har googlat fram stans vassaste bar. Den va inte så vass, speciellt inte efter de fyra blåa laguner vi beställde in på chans. Men det va väl en upplevelse i sig.
Dagen gryr och vågorna väntar. Lite mer för några av oss an för andra. David känner ordentligt av åksjukan idag och får tipset att lägga sig ner inomhus, vilket efter en stund gör att åksjukan lägger sig. Men det medför också att han får ligga där hela dagen för att överleva. Vi påminner oss själva och David att ett åksjukepiller nasta dag kan vara ett förslag. För oss andra innebär dagen, trots lager på lager och regnkläder som läcker, i kombination med regn och rusk att vi blir väldigt frusna. Vi seglar i halvvind och det går väldigt fort fram, speciellt eftersom vi har vågorna från sidan vilket är till Ranas fördel.
Stundom är vågorna gigantiska, vid ett tillfälle skymde vågen inte bara horisonten utan även molnen ovanför. Resan upp längs vågen är ofta skonsam, det är vägen ner som lutar desto värre. Även denna gång när jag ovanpå den skarpa vågen, tittar ut från toppen och ser att det är mellan tre till fyra meter ner från Ranas reling. Det är lustigt i efterhand för att jag minns ganska starkt hur jag tystnade och kramade om rodret ganska hårt när jag såg dalen öppna sig under mig och att det inte fanns någon annan väg an ner. Det gick hur bra som helst, det pirrade lite i magen.
Efter den här omtumlande dagen kommer vi fram till Figuera da Foz eller som det står på aktrar omkring oss i marinan "Fig Foz". Det är otroligt strömt vid tilläggningen så vi tar första bäst platsen och glider rakt in. Eller ja, det är varken första bästa för jag siktade på platsen bredvid och vi gled verkligen inte rakt heller kan jag säga. Tur att besättningen ombord är redo för omställningar och kan skifta till andra bogen kvickt. Så pass duktiga att när jag är borta för att fixa med våra papper hjälper dem totalt tre andra båtar att lägga till som gör halvdant ifrån sig, en av båtarna får repa på kölen undertill på en knap.
Vi är alla trötta efter dagen så vi förlitar oss på Edvards googling och går till stans basta ristorante, vi beställer in en skaldjursplatå och börjar frossa. Skaldjuren och fisken här är både billiga goda till allas glada miner. Wwwwwoow wilken, god måltid!
Dagen efter ligger vi still, det ar SOLIGT och vi handlar både mat, jag och Edvard hinner springa i småbutiker medans Sofia och David tränar och solar lite.
Vi hittade äntligen etanol på flaska och efter att ha provat så det fungerar köper vi upp de fem flaskorna de har i butiken, tack för det! David slänger ihop en köttfärssås och sen går vi alla ut till piren. För under dagen har vi köpt et fiskespo och det ska självklart testas! (Vi fick ingen fisk)
Vi lämnar nu Fig Foz och rör oss mot Aviero, Det är en helvetesdag och vågorna slår väldigt högt. Det är skillnad idag för vågorna kommer mer framifrån vilket gör att det slår lite. Jag var aldrig orolig för det men lyckades inte förmedla samma lugn till mina resenärer som var lite mer oroliga. Kanske också för att de spenderade en del tid inomhus för att slippa regnet och bara hörde dunsen utan att se vad som hände omkring.
När vi närmar oss floden som ska leda oss in till stan märker vi vilka strömmar som finns här. VI behöver därför köra motor och försegel in i hamn, plottern visar en hastighet av 2,5 knop och loggen visar runt 6,5 knop. betyder fyra knops motström! Det är spännande och roligt, lite som att vara på floderna i södra Frankrike igen. Vi möter ett tankerfartyg som bär på vingar till vindkraftverk som vi får veja för, vi går ganska nära och hur man möter ett större fartyg på mindre yta sitter i muskelminnet Vi lägger oss för ankar i en avskilid del från floden, skyddade från ström där det ligger andra båtar på svaj.
Vi får dock flytta på oss för vi kommer lite för nära en österrikare som hälsar med "Hellå neighbörs" och vi hittar en boj att lägga oss på istället. Det får bli varm soppa till middag och sen mys med tända ljus.
Den 13/6 lämnar vi Aviero, vi börjar tidigt för att komma undan vindarna som ska stärka upp på eftermiddagen, därfor börjar jag med att lätta ankar medan de andra gör frulle. Vi ser fiskare runtomkring som kastar så vi gor detsamma och på sista kastet innan floden mynnar ut i havet får David en havsgädda (av nått slag)! Hur kul som helst och vi blir taggade. Vi fortsätter kasta och David fär upp en makrill (jag med men en så pass liten att den får åka tillbaka i havet Jag möter inte heller mitt obehag for att röra levande fisk utan överlämnar det garna). Dagen är spännande med både dimma och sol samtidigt, det blåste dock inte samtidigt som det va dimma-hade varit höjden av konstigheter.
Eftersom vi börja tidigt kommer vi fram tidigt och vindarna tar i. Det är strömt in i Porto också men tillslut kommer vi fram till hamnen där vi tänkt ligga. Vi tvättar och skrubbar båten, tar en efterlängtad dusch som vi saknat ett par dagar och passar på att njuta av marinan som är väldigt frääääscht som Lundaborna kallar det.
Mer om Porto nästa gång!
Peace out!
Cupcake
Kommentera