Var slutade jag senast. Jo jollen smet sig och återfanns. Jag passade på att diska ombord innan min nederländska kompis Joris kom till stan. Tanken var från början att han skulle komma samma kväll som Johan åkte, men eftersom jag inte är i Malaga och han tog ett sent flyg blev det inte så. Han checkar in på ett hostel och det står en snygg tjej i receptionen. Hon ska tydligen arrangera en Pub crawl eller barrunda under kvällen och ”du ska väl med på en öl?”. Så Joris missar både första och andra bussen till Almunecar dagen efter men kommer fram lagom till en sen lunch! Han förstår då att det jag på engelska kallar för ”dingy” för jollen inte är vad han trodde var en ”thingy”, alltså en sak utan faktiskt en jolle. Frånochmed nu har Sapo ett smeknamn för sista delen av resan: thingy.
Det märks att det är stans bästa ställe för maten är, som lundaborna hade uttryckt det, en kulinarisk upplevelse. Förrätten med rökt lax, sparris och nån senapssås är fräsch och spännande, husvinet var inge bra så nya vinet från Granada hinner lufta till sig något tills varmrätten kommer. Fläsk med rödvinssås tillsammans nötter, russin och lokala blommor är vi helnöjda med och slickar nästa tallrikarna.
Vägen hem till båten hittar vi en strandbar som har komedikväll, vi förstår ingenting men det är ganska kul i sig att se vilka personer som skrattar åt olika skämt som komikern berättar. Vissa skrattar åt hans skådespeleri och när han uttrycker sig och andra skrattar mer åt slutklämmen av skämten, då drar skådespeleriskrattarna endast på smilbanden (tror inte de förstod slutklämmarna). Det är rätt komiskt i sig när två stora grabbar hoppar i jollen och ror ut till båten i bukten.
Vi lämnar staden, ganska klara med den – vi har sett det innestan har att erbjuda. Malaga nästa! Det tar oss hela dagen och några badpauser innan vi kommer fram. Joris är ett stor beundrare av att bada i saltvatten, jag är inte lika stort men hoppar ändå i varje gång vi ändå stannar. Det är faktiskt ganska varmt ute även om det stundtals är molnigt. (Sitter hemma i Sverige nu och skriver, det är typ 20 grader här….). "Joris, can you keep a lookout while i write som emails? - Sure mate!" gick konversationen och när jag kikar upp en halvtimme senare ser jag att vi passerat den här med kanske 15m, hehe.
Vi kommer till Malaga, lägger till på rätt ställe andra gången efter att ha blivit ivägkörda, Ingrid kommer ombord och vi drar iväg – hungriga som djur och äter. Det var riktigt kul att se Ingrid igen, senaste var ganska exakt sju månader tidigare och vi pratar inte jätteofta med varandra. Efter en tapasmiddag på ett väldigt dejtigt ställe väntar en pubcrawl och vi träffar massvis med internationella människor. Österrikare, polacker, amerikaner och tyskar är de jag minns men det var säkert fler. Vi gjorde fyra barer och rullade hem något för sen på morgonen efter klubben. Någongång under dagen efter myntade Joris citatet som vi skrattade gott åt, jag minns inte i vilket sammanhang med det var roligt:
“If they cant even through a party, what would they do if anything went wrong?!”
Bland alla höga och vackra hus hittade vi en liten tapasbar som agerade utmärkt lunch/middagsplats. En trubadur passerade och spelade för oss samtidigt som hans hund la sig under vårt bord och ville inte lämna när han spelat klart. Mysigt ställe som gjorde att vi blev både mätta och belåtna.
Väl framme i Marbella duschar alla snabbt, Sebastian och Baghera kommer på besök ombord och delar en panna paella med oss. Sebbe är en gammal kompis från Wien och vi har inte setts på tre år, väldigt kul att ses! Han hade fått lite manligare käkben men var annars sig själv. I stan så finns det främst en sak att göra, och ”när man festar, festar man och då festar man rejält” känns som stans inofficiela måtto. I alla fall i Puerto Banus som ligger utanför stan. Sebbe har gått och blivit stammis på ett ställe på stan och kände alla när han kom in, de kommer glatt fram till honom och hälsar samt ger bra service. Speciellt sätt att festa i den här stan, man dricker inte öl som på flesta ställen i världen utan helrör med tillbehör var det som gällde. Alla vi tre båtpersoner konstaterade att det var speciell upplevelse och kul! Men vi skulle inte ha råd med det varje utgång. Bilderna talar för sig själva men kan konstatera att vi hade roligt:
Dagen efter går lite långsamt. Som vanligt vaknar vi av värmen och denna gången lite senare in på dagen än vanligt. Därför är det även varmare och vi slänger oss i vattnet, ja i hamnen (och sköljer oss på kajen direkt efter). Vi tar en tur på stan för att se Marbella innerstad och inser att det är mycket turistverksamhet här, man åker hit mer för festen och stranden. Så vi äter som vanligt på bakfyllan en glass och går till stranden. Ligger där och sover under ett parasol tills det är dags att duscha innan middag.
Dagen därpå, den 17/7 är det dags för Jacob att lämna båten. En tidig taxi till flygplatsen, massa förseningar och sen hemkomst fick det bli. Jag träffade en kul kille från Bromma på planet, vi såg på Titanic på franska och precis när filmen var slut såg vi på kartan att vi kommit in över Sverige. Vi tittar ut genom fönstret och då säger killen (som jag aldrig fick veta namnet på) ”Man vet att man kommit till Sverige när det är molnigt.”
Jag möts av pappa på flygplatsen och får en gott lamm till middag, sen en efterlängtad god natts sömn i en skön säng och vaknar inte av att jag svettas. Vilket någonstans avslutar min spännande resa för sommaren. Vi får se om Ingrid skriver vidare om sin resa som just börjat. Målet är att hon ska ta båten upp till norra Portugal och lägga båten där tills vi seglar vidare.
Jag avslutar somarens segling med att kolla på trippmätaren, för er som undrar är det 2850 NM ner till Marbella via de omvägar vi tagit och det är den distansen som jag har varit med och avverkat ombord!
Pussochkram på er,
Stay tuned för mer av Ingrids läsning!
Jacob