Dagen efter den heroiska räddningen av båten på drift (som ni många vet gillar jag att ge mig själv klappar på axeln) så kvarstod en prövning för både mig och Fanny. Vi gick upp tidigt på morgonen och riktade nosen mot Eivissa som ön heter på lokala språket men som i vardaglig mun kallas Ibiza.

 
Något oförberedda på de vågorna som skulle komma satte oss i jobbig sits. Vi hade inte så mycket förnödigheter uppe i sittbrunnen och ingen av oss hade mage att gå ner i sittbrunnen. Vi är ense om att ingen var sjösjuka men den hårfina linjen ville inte passeras genom onödig tid under däck. Trots revade segel tog vi in vatten på båda sidorna i dyningarna. Lyckosamt var att vinden var gynnsam och vi seglade i bra hastigheter hela vägen över. Det kanske inte var den roligaste starten för Fanny när jag satte de här förväntningarna, som tur är har vi olika typer sträckor att passera igenom under resan.

Som ni hör bjöd den här långseglingen inte på några trevliga omständigheter (väldigt stolta över att ha klarat den!) och därför syns inte heller bilder med flytvästar på. Telefoner var nämligen inte att tala om.

Vi kom till slut fram till Santa Eualalia del Rio. Efter 12h resa gungade det otroligt mycket på land istället för på havet. Det fanns otroligt stora timjanbuskar som luktade väldigt gott, vi blev ganska tagna av att vi var på land att enorma buskar var häpnadsväckande. Gick runt i den ganska turistiga staden och letade efter ett glasställe, vilket skulle fylla Fannys glassmage. Öl skrek min mage efter och vi lyckades under kvällen fylla båda magarna, vilken tur!

 
 
 

Stranden som fanns nedanför staden är anledningen till varför turisterna åker dit, väldigt lång, vit och solig. Ett bad där var ett måste och det med lite handling hann vi med innan vi lämnade hamn dagen efter. Medvetet passerade vi huvudstaden, ingen av oss var särskilt partysugna och efter förra nattens otroligt dyra hamnavgift ville vi sova billigt. Vi tog oss hela vägen till Fermentera (eller hur ön nu stavas), där fanns den berömda ännu längre vackra stranden. Det var likt Gotland med sina sanddyner, till skillnad mot den dialektrika ön så fanns på andra sidan sandbanken hav åt andra sidan. Självklart tog vi oss ett dopp bland många maneter, passade på att kolla ankaret med cyklopet. Det som blivit standard när vi ligger på svaj, det är ju lite lyxigt med det här klara vattnet här nere att vi faktiskt ser botten och kan kolla omkring på fiskarna!

 

Natten som följde, vi snackar nu om natten till den 1/7, blev det inte mycket sömn. Det började med att det drog in ett åskväder. Det stod det inget om i nån väderleksrapport?! Det kanske borde varit självklart när det stod att det skulle komma lite regn… Som tur var så passerade de värsta fronterna över ön Ibiza och över ön Fermentera. Vi låg lite däremellan bakom någon sandbank. Jag var vaken större delen tills allt passerat och hade kopplat ur lite el saker ombord, inte för att jag tror det hade hjälpt nu i efterhand men det kändes bra då. Framåt morgonkvisten några timmar innan vi skulle åka började det blåsa upp ordentligt. Det var dock väntat och vår 50 meter ankarlina höll hårt. Vi snurrade in oss i några bojjar och eftersom en annan båt draggade var jag lite orolig för oss också och häll regelbunden koll.

 

Trots nattens motgångar bestämde vi oss för att korsa det stora havet för att ta oss till fastlandet, vi hade sett Ibiza och dess lillasyster nog för att vara redo för nästa del av resan. Resan över gick bra, dock molnig vilket var lite ovanligt och jag hade LÅNGBYXOR på dagen för första gången sen vi lämnade Stockholm. Helt otroligt! Ganska gungit var det men vi hade bra segling och tog oss fram relativt fort, den här resan var längre rent distansmässigt för vi bestämde oss för att sikta mot Denia som inte är den närmaste staden men en vacker. Det påstod i alla fall en tysk som vi låg bredvid i Eualalia. Fortfarande något förvånad över hur mycket han lyckades kommunicera till mig på tyska efter så lång tid sen jag tränade aktivt på språket.

 

Vi kom i alla fall fram till en väldigt mysig stad, en långsam tant i hamnkontoret med allt pappersarbete senare var vi iväg för att hitta något att äta. Snabbt hittade vi ett hak med mat som dög för två hungriga sjömän. En svärdfisk för henne och en hamburgare för honom slank ned med varsin öl som sedan ackompanjerades med promenad runt i den väldigt gulliga staden med bred allé där många restauranger sträckte sig ut i mitten på vad som såg ut att vara en vanlig gata, men förstås utan bilar. Vi bestämde oss för att se fortet, som verkade vara den stora turistattraktionen i staden, dagen efter för att stanna ytterligare en halvdag. Istället hittade vi en trevlig och härlig tant som erbjöd kanske den godaste glassen vi båda smakat, wow!

 

Den andra juli inleddes med en vandring upp till fortet som var en strategisk plats för Spanien då det var närmast över från Balearerna och centralt placerad längs kusten. Tydligen har fortets olika delar byggts från allt mellan 1200-1800 talet. Mycket var dock i ruiner men det var fin miljö och fin utsikt, horisont från lite höjd till skillnad från i vattenlinjen där vi brukar befinna oss.

 
 

Tillbaka ner till stan, för vi måste tillbaka till tanten som sålde oss glass dagen innan. Vi stannade och pratade med henne och hon rekommenderade, förutom hennes egna glass, en by som heter Altea som ligger en halvdag bort med segling. Hon talade väldigt starkt men var hjälpsam. Vi satte segel och begav oss. De branta klipporna längs kusten gav oss mycket att kolla på och självklart fanns det på toppen en gräddhylla med lyxiga hus. Vi har under dagarna även sett delfiner och på senaste en tiburon, en HAJ! Superkul (och den var liten)!

 
 

Gårdagen har enligt gasten ombord definierats som den bästa dagen hittills, både att få se Denia på förmiddagen, segla lite lugnt på eftermiddagen och fått uppleva Altea på kvällen. Jag har sagt att jag någon vill åka genom Grekland som för mig ännu är outforskat. Men jag tror jag fick se en del av Grekland igår. Vita hus som ligger tätt med små pittoreska gränder och gator som leder antingen till utsikt, till restauranger eller båda delarna. Det är för övrigt lösa katter överallt, det behövdes nämnas, de är inte sociala – tack för det!

 
 

Vi lyckades klättra upp till kyrkan i mitten av gamla stan som ligger på en hög kulle, kyrkan i sig var fin i gult tegel och blå kupoler. Häpnadsväckande nog hade den ett torn som påminde mycket om arkitekturen i mellanöstern, tydligen har vi kommit så långt söderut nu! En vacker stad där vi plåtade mycket, åt lite mat på ett tak med utsikt överallt och vi har glasstanten att tacka för mycket!

 
 

Idag begav vi oss tidigt mot Alicante där vi ska möta min barndomskompis Johan. Nu är det väldigt varmt och vi slöseglar motor och försegel och ser ut att komma fram vid 14 snåret. Idag har värmen slagit tillbaka igen, normaltemperatur när jag kan hoppa omkring i bara kallingar. Det är dock lite varmt på durken och för att kunna skriva har vi satt upp Edvards lifehack-knep – soltaken som vi kallade det då och kojjan som vi har kallat det idag.

 


 

Hoppas ni har det bra där hemma, hör gärna av er med ett litet meddelande! (Inte som kommentarer nedan, jag läser dem så sällan att det blir lite pinsamt…)

Pussokram!

Jacob

 

Kommentera

Publiceras ej