13 Oct

01:18

Är gräset alltid grönare eller är det bara jag som flyr?

0kommentarer

Många tankar florerar när löven faller av träden och det mysiga höstmörkret sveper sin mörka dova kappa omkring mig. I tider av tentaplugg går solen upp och ned i skolbänken, ändå har den här dagen varit bra. Produktiv har många gånger varit ordet som definierar en bra dag, även så jag beskriver den för de jag bor med. När daggen lägger sig och frosten bara är veckor bort undrar jag om den definitionen stämmer. Minnen från ett år tillbaka kommer upp, livet var enkelt; praktiskt och annorlunda. Målet var ett väderstreck och sex lager kläder på överkroppen var det som stod mellan inomhus och utomhus. De stunder kroppen var fri var de millisekundrarna det tog att byta underkläder på mornarna, visst ”det var varje dag” återberättas det med en gnutta ironi i rösten som gör åhörarna osäkra på om det var sant.

 
Uppskattningen för Rana går i vågor, väl ombord är det en stor frihet men ett något betungande ansvar. Ingrid och jag har pratat om det förr, det betungande kände hon med tills nått år in i sin undervisning, jag kommer dit med. Direkt efter en skinande sommar där temperaturen inte understeg 20 grader är det skönt att vara av båten, ta en paus och släppa ansvaret. Känslan övergår till att vara trött på tjocka damen och jag funderar över om hon är värd nyttan när det är så skönt att komma ifrån henne. I skrivandets stund är jag i vändpunkten när jag önskar jag vore ombord och fick leva det bekymmerslösa livet. Saknad efter det som har varit kommer med tiden att övergå till längtad efter äventyr. Och plötsligt skrubbar jag däck, dubbelkollar elen, fyller på alkohol i köket och låter vinden och Tilda föra fören mot nästa mål, ett nytt väderstreck.
 
Bredvid mig har jag morfars cognac och ett ljus jag önskar vore tänt. Tändare, tändstickor eller tändstål fanns inte i det lilla rummet jag kallar hem. Hem hemma finns alla tre och jag vet exakt var de ligger. Den klyschan som påstår att gräset är grönare på andra sidan är en överdrift, det räcker med ett minne av grönska för att få en att sakna. Det skulle också kunna vara mitt senaste besök till hem hemmet som fått mig att tvivla på om det inte var bättre förr. Det var inte bättre förr. Jag är ändå lite tacksam över mitt katastrofala minne, det får det som en gång var jobbigt att skymmas av de mer glada och färgstarka minnena.
 
 

Häromdagen kom citatet av Descartes på tal ”jag tänker alltså finns jag”. En tänkare får jag ändå kalla mig, även om jag många gånger, med blandad framgång, försöker undvika det. Det citatet i kombination med min vanligt milda touche av höstdepression har fått mig att ifrågasätta livets mening och min senaste av ett antal slutsatser är versionen ”jag socialiserar alltså finns jag”. Eller snarare den motsatt mer negativa, men bestämda meningsbyggnaden ”jag finns för att jag är social”.

Men innan vi kan veta något med all säkerhet måste vi ifrågasätta allt vi vet. Många påstår att jag är social och det tycker jag stämmer, jag har vänner. Vänskap är dock något det finns många varianter av: korta, långa, måttliga, meningsfulla, flacka, fokuserade, flammande och fiktiva.

Mina vänskaper ter sig i dessa former och brukar ofta para ihop sig två och två, speciellt de sistnämnda två. Vad jag borde jobba på är att smidigare avgöra hur de är ihop parade eller i vilken kombination de kommer sammanstrålas.

 
Jag börjar närma mig nån tidsgräns för hur länge jag brukar bo på ett ställe. Sedan jag var tolv har jag bott ungefär tre och ett halvt år på samma ställe. Då räknar jag av nån anledning att jag bodde i Lund under min resa förra hösten… Hursomhelst har detta påverkat mina vänskaper, de korta måttliga har blivit bekantskaper, de flacka meningsfulla har varierat och blivit sällan meningsfulla eller flacka måttliga och de långa meningsfulla har blivit långa måttliga.

Det jag står tomhänt inför är frågan om detta är en konsekvens, ett val, en livsstil eller en konstellation av alla tre. Byter jag miljö för att livet ändras, för att det var bättre förr, för att gräset är grönare på andra sidan eller flyr jag från något? I denna oktobernatt, liksom många därtill, flyr jag till valet av ensamhet den melankoliska mörka kappan hösten erbjuder, till valet som inte blir ljusare av det släckta ljuset på bordet intill.

Allmänt
Kommentera

Kommentera

Publiceras ej