Allt och ingenting hände över de stora haven. Det började med att motorproblemen eskalerade och vi låg fast i A Curuna ett par dagar. Tyvärr var då nyss nedflugna Per, Ingrids pappa tvungen att åka hem. Men hennes kusin Espen stannar ombord! Vi äter trevliga middagar i stan och kollar en hel del fotboll. Träffar mexikanska supportrar som kollar matchen mot Sverige och vi hejar med varandra. Tillslut får vi mekanikerhjälp och kan ge oss av. Vi lämnar framåt kvällen för att korsa Biscaya mot Brest.
Vi hittade en Borg också!
Här är lite blandade minnen från överfarten.
Ett dygn ut till havs försökte två duvor landa på båten, den ena lyckades och den andra är antagligen i himlen. Kimberley som duvan döptes till var helt utslagen, kunde dricka efter några timmar och fick skydd ombord i ett dygn. Sen flög hon vidare tillbaka till trygg hamn intalar vi oss.
Blixt och dunder! Självklart ska vi träffa på åskväder, två nätter faktiskt. Eller den andra gången var det soluppgång, regnmoln i horisonten och blixtrar som inte ville fångas på bild.
Självklart har vi sjösjuka ombord. Eller som andra kallar det, trötthet, lätt illamående, uppskattar frisk luft osv osv osv. Hursomhelst är det Ingrid som står för en stor del av matlagningen och vi andra ligger nedkurade i kojer eller fängslade av horisonten
i sittbrunnen.
Självklart ska vi inte lyckas undgå amerikanska flottan heller. Ett hangarfartyg med tillhörande jagare, tre stridsflygplan och två attackhelikoptrar fick vi ynnesten att beskåda. Hehe vi lyssnade också till deras konversationer på vår VHF och kände oss
busiga, bara tjejer som snackade VHF ombord hos dem!
Förutom tankers såg vi en del djurliv med! Vi uppskattade, killgissade och överdrev det till 200 delfiner och 15 knölvalar som vi självklart hade svårt att ta bilder av!
Spännande med att vara isolerade tillsammans. Jag är van vid att vara social med många olika människor och jag märkte inte det under tiden men när vi närmade oss hamnen i Brest så ringde jag ett par samtal. Innan vi sett land men vi hade fått täckning. De
andra ombord märkte direkt att jag kom tillbaka från samtalen med 100 gånger mer energi än innan.
Vi kommer fram till Brest på natten den 3/7 klockan 02.00 och mitt och Edvards flyg går 12.00 samma dag så det blir en natts sömn och sen iväg. Vi är rätt trötta på slutet och tycker det är skönt att komma av båten. Ganska osäkra på hur det skulle kännas
att vara påväg ombord en månad senare. (Det gick utmärkt!)
Vi lämnar Ingrid och Espen ombord som tillsammans med andra gäster, bl.a. Levan och Luca seglar till Calais från Brest. 3/7-23/7
Där tar Henry, hans dotter Lotta och kusin Johan över och seglar till Amsterdam. Även här uppdagar motorproblemen igen som blir en följetång denna sommar! 24/7-2/8
Nästa gång får ni höra från Sixten som skriver om Amsterdam och vidare!
Pussochkram
Jacob
(Många bilder från Ingrids FB)
