Hej!
Oj oj oj vad länge sedan det var vi uppdaterade nu! Ber så himla mycket om ursäkt för det, vi har varit med om massa spännande saker. Varnar redan nu för alldeles för lång text, kanske ska dela upp det på flera inlägg – vi får se.
Först vill jag tacka av Espen som lämnade oss i Amsterdam. Som han själv skrev så stannade han för att hitta ett jobb. Sista kvällen drack vi massa drinkar på en skybar, lite på kuckiluran avslutade vi den baren med att Espen frågade om han kunde jobba där. Några dagar senare, en intervju och ett välskrivet CV (av mig) på engelska satte han sin fot innanför bardisken och imponerade med sina egna välkomponerade drinkar. Efter kanske en veckas arbete kom resturangchefen ihåg att fråga sin HR avdelning om hur de skulle lösa det praktiska för Espen varpå chefen fick en utskällning för att tagit emot en kille utan vidare (personnummer, arbetstillstånd, bostad osv) och Espen fick sparken. Betalades i cash ur dricksburken och fick gå med löfte om jobb när han kommer tillbaka vid tillfälle, under rätt omständigheter.
Vad vill jag lägga till om mina upplevelser från Amsterdam? Något som Mr Capitano inte förtäljer är mitt första besök på en Barbershop. Jag har inte tidigare haft anledning att besöka ett sådant ställe enbart för män innan Amsterdam. Novis som jag är gick jag in utan att varken veta hur det fungerar eller hur jag önskar ha mitt vildvuxna skägg som passade båtlivet flexibilitet. Tur att grabbarna grus inne på Barbaar visste vad de håller på med. ”Ska du klippa håret också? Inte? Nehej. Jaja, vi brukar göra såhär med skägg för att det ska bli snyggt. … Låter det bra? Då kör vi!” Tydligen nån som tycker att håret ska bort också…
Själv tycker jag att Amsterdam är en fantastisk stad, riktigt vacker med kanalerna, friheten att folk gör precis som de vill och sköna människor att hänga med. Jag har lovat min polare Joris att vi kommer tillbaka och hänger där en vecka, med vi menar jag Erik och jag som alla tre bodde i samma korridor i Lund.
I Amsterdam fick jag och Ingrid besök av Fredrik som jobbar tillsammans med Ingrid på ABC. Skönt med ytterligare en person som är bekväm med att styra och hantera båten. Jätteskönt för mig, med två seglingsproffs ombord, jag lär mig otroligt mycket om seglingsdetaljer. Fredrik höll lite lektion med mig om de enkla seglingstrim möjligheterna. Nyttigt att kunna! Fredrik stannade ungefär en vecka och hoppade av i Belgiens Oostend.
Dagarna som passerade mellan Oostend och Amsterdam var roliga, mycket havssegling men inte lika långgrunt som tidigare så vi kunde gå närmare land (trots vissa sandbankar). Ijmuiden (inloppet till Amsterdam) passerades första natten, en första ganska långsam dag. Detta var den 15 september (ja väldigt länge sedan…).
Dagen därpå blev längre då vi missade att en hamn vi trodde vi skulle gå in i inte var en hamn utan snarare en kaj som vätte mot öppet hav, därför fick vi trycka lite längre och hamnade utanför Haag i Scheveningen. Dagen efter det var en cool dag, vi passerade inloppet till Rotterdam, som bekant för många är en riktigt stor hamn som typ sköter Europas frakt med båt. Inloppet var inte så stort men båtarna åker fort. När vi såg båtar i horisonten, antingen in mot land eller ut mot havet fick vi vara på vår vakt. På något sätt lyckades de alltid hamn i närheten. Och även om vi tycker (med Kielkanalen som referens) att det var superlångt bort till alla tankfartyg så tyckte tydligen de att vi var lite för nära, Tuut Tuut Tuut Tuut Tuut fick vi erfara.
När vi dagen efter skulle slussa oss ut från marinan dagen efter fick vi, något morgontrötta, bjuda på en uppvisning som Fredrik berättar om.
”En vacker morgon när vi lät Ingrid ta sovmorgon så skulle jag och Jacob slussa ut oss tillbaka ut till havet. Slussen hade en maxhöjd på 14,8 meter, god marginal över masthöjden enligt Jacobs uppskattning. Men Jacobs naturbegåvning till höjduppskattning hade inte behövts om kommunikationen med holländarna hade varit felfri men vi gick upp med tidvattnet och jag hade bara fått i mig en liten kopp kaffe till frukost så jag var inte så smidig av mig än.
Problemen började när jag lyckades bättre en Jacob med att sätt fast båten. Så den satt fast där fram och med strömmen som låg på bakifrån vände båten ganska snabbt 180 grader och pekade sedan med fören åt fel håll. Så efter lite panikartat skrikande på varandra kom vi fram till att vi skulle fullborda piruetten så vi svängde elegant runt 180 grader till. Enkelt nog fäste vi då aktern pekandes i färdriktningen och släppte före, använde strömmen på samma sätt som den jobbat emot oss.
Sen stängde slussmästaren slussen och vatten nivån höjdes men bron som borde ha varit öppen var istället onekligen stängd och den såg väldigt mycket lägre ut en vad den förutlovade marginalen gav antydan till.
Så när jag hörde knallen mellan båten och bron så tänkte jag jäklar… men det var ju faktiskt inte så illa. Det var bara den, nu väldigt böjbara, VHF antennen som glatt smällde till i varje stålbalk som utgjorde brons undersida. Detta lämnade en mycket tacksam decimeters mellanrum mellan bron och det mindre-böjbara Windexen som sitter i masttoppen.
På väg ut vinkade vi och bugade inför publiken i kontrolltornet som om uppvisningen var klar. Jag gick sedan ner och fixade mig en starkare kopp kaffe. ”
Mycket bra minne från den slussningen! Vi var rätt nära på att göra en sällskapsresa och hänga oss i bommen igen men det klarade vi med nöd och näppe.
Dagen flöt på bra och vi la till i Roompot marina som ligger på norra Kamperland (?), vi fick nys om att det här finns ett badhus, vilket självklart ska undersökas. Dessvärre kom vi dit precis efter stängning men det såg ju himla trevligt ut därinne! Inte helt rumsrent, som min far beskrev det efteråt, gick vi runt hörnen och hittade en källaringång – vi kände oss som riktiga äventyrare när vi gick nerför trappen. Pulsen var hög, rummet var varmt, svetten porlade och vattenledningarna susade när vi gick omkring under badhuset i de liknande katakomberna i försök om att hitta en väg in. Efter en del sökande i mörkret hittade vi maskinrummet som i sin tur hade en dörr till personalrummet. Vi pausade en stund i maskinrummet och drack lite vin som vi hade med oss. Vi tänkte vänta ut den sista personalen innan vi smög oss in. När vi gick igenom personalrummet uppför trappen mot badhuset hörde vi röster på andra sidan och vi frös till. Dörren framför oss öppnades av ett par städerskor som blev jätteförvånade att se oss. Av reaktion för de busigheter vi hade för oss sprang vi nerför trappen, genom maskinrummet och tillbaka ut genom katakomberna. Med hjärtat i halsen satte vi oss i ett skjul utanför och kom till slutsatsen att det var dumt att gå in igen och även om de antagligen trodde vi var några busiga ungar som stannat kvar efter stängning så ville vi inte riskera gå in igen. Under tiden berättade google maps för oss att det fanns en utomhusavdelning runt hörnet, så vi hoppade över staketet och badade där i regnet en bra stund. Värmen från vattnet var fantastisk mot de svalkande dropparna.
I Roompot stannade vi ytterligare en natt och passade på att ta det lugnt och grilla lite på stranden kvällen efter, natten i poolen gjorde mig förkyld så ja var i allmänhet lite nere. Datumet för grillningen var då den 17/9 och vi lämnar Roompot den 19/9.
Ett par dagar senare anländer vi till Belgiens Oostend som är en vacker stad med en väldigt fin kyrka och underbart illaluktande fiskmarknad. Här lämnar Fredrik oss för att ta sig tillbaka till Sverige. Jag och Ingrid jobbar oss vidare mot Frankrikes Dunkerque (19-21) där vi samma kväll som vi kommer fram till stan träffar ett gäng andra svenskar som vi i princip har följt hela resan och precis missat hela vägen. De ska vidare till Portugal för att där välja, segla över stora havet, in i medelhavet eller borra ett hål i botten på båten. Riktigt trevliga grabbar, vi snackar, dricker vin, byter kontaktuppgifter och önskar varandra lycka till! Dagen efter så lyckas jag och Ingrid efter en del om och men lyckas ta av masten och lägga den ombord ovanpå båten. Vi fick hjälp av en fransman som skötte kranen, hela båten lyftes upp för att ”hålla den stabil”, Ingrid läste senare i boken att hitta en engelsman som kunde göra jobbet – de var tydligen mer kunniga. Vår kille var det inga problem med, han var superduktig och verkade ha gjort det här massvis med gånger.
Hoppas ni alla har det fantastiskt bra hemma, skicka gärna en uppdatering om vad som händer med er. Alltid lika kul att läsa! Återigen, vill ni komma ner och hälsa på så har vi typ hela december ledigt för besök.
Ha det gött,
Peace!
Jacob
