Vi har haft en kul segling från Gibraltar under de senaste två dagarna. Vi gav oss av från Gibraltar vid ca tolv på dagen, och seglade först bidevind i en timme eller två. Moralen var bra vid avfärd, jag var lycklig över situationen, och var mer landad i båten och seglingen, delfiner hoppade omkring oss, jag hade en trasa på huvudet så jag kände mig som en pirat.. (hade hårinpackning).
Lyssnade på Air is free av Johnossi, och fick för första gången feeling för flaggan som Jacob och Espen vurmat för så mycket under förra delen :)
Vi seglar på fint i bidevind men efter ett tag börjar ifrågasättandet- driver vi mer än vi borde? Vi reducerar storseglet för att minska lutningen. Är trimmet dåligt? Vi kan ändra skotpunkten.. Går vi dåligt mot vinden… nej, det ser bra ut.
Vi vinner ingen höjd, alls. Vi går kurs och kontrakurs, trots att kursen och seglena är bra, efter en till revning.
Efter funderande, och konsulterande av Bibeln (Reeds nautical almenac) kommer jag på att oavsett tidvattenströmmarna lär det oftast vara östlig ytström genom Gibraltarsundet.
Jarvis hade tidigare sagt att hans handduk inte torkade fast den hängde ute i värmen, och jag visste sen tidigare geologistudier att bara 10 % av medelhavets vatten kommer från floder, och att tio gånger den volymen avdunstar varje år. Jag kände mig lite dum som inte lade ihop två och två, att medelhavet är beroende av vatten från atlanten.
I alla fall började vi sen kryssa tätt intill Spaniens kust, och gick så mycket bättre. De höga vågorna gjorde att vi senare motorseglade med maxrevat storsegel, men hade god moral och okej fart med omständigheterna. Stockholmare som vi är kändes det fint att kryssa mellan de två grund som fanns i hela Gibraltarsundet… Hellre än att räkna med strömmar ^^
(Vi hade tankat 99 liter diesel för 52 E i Gibraltar också!)
Lite onödigt att stressa upp honom över det, men unga män som känner att dom ska gå omkring med automatvapen synliga fast de är nästan ensamma till sjöss…. De hade ingen synlig text på båten så vi höll koll på dom ett tag även fast de antagligen var kustbevakare eller så. De höll ju samma fart som oss även när vi tuggade två knop i motvågor så…
Vid kvällningen tar vi oss in mot Tarifa, och passerar en staty på en benådande Maria eller liknande och ligger vid en stenkaj. Äter en gryta som Marcus gjort med linser, svamp, pumpa, morot, tomat, mackor och lite whisky. (<3)
Vidare några timmar senare, när vi går upp 03 och har stora vågor och ingen sikt. Stjärnor, oklara ljus vid horisonten.. Marcus tar första vakten, och jag får honom att lova tre gånger att säga till om han känner minsta obehag. Jag seglar ju mest som lärare och är ovan vid bekvämligheten i lutandet och närheten till vattnet.
(Och Roy köper en flygbiljett fast han är pank! Jag berättade att vi visste att vi skulle vara i Cadiz ett datum, och Faro ett annat, då det är där min vän Helen kommer)
När jag tar nästa vakt tre timmar senare har jag lite hörselhallisar men har en annars fin vakt. Lyssnar på ett album jag inte lyssnat på sen förra seglingen med Rana och reflekterar lite.
Praktiskt var det bättre med tretimmars vakter än det jag och Jacob brukade köra, då kanske en timme går år att fixa något att äta, byta om osv före och innan man sover och då ändå få tid att somna.. Många saker har jag vant mig vid med mitt och Jacobs samseglande att det känns som att det är default utan att säga till , tex hade Marcus ställt klockan en dag, men inte väckt mig och gjort frukost! Vad är det då för mening med att vara den som ställer klockan… :P
Vi fortsätter bytas av hela dagen, och moralen är bra trots långsam framfart ibland. Jag fick lågt blodsocker nån gång eller två, och efter tio timmar av motor kroknade Marcus lite. Så skönt med segel igen när vågorna lugnade sig lite. Han har seglat skuta en del och älskar inte att köra för motor.
Lagom till att vi börjar se Cadiz är vi tillräckligt övertrötta att få humor och energi nog (första gången som jag pallade vakta kokande vatten- kaffe!!) att sjunga och skoja.
Till havs, go west, allmänna sånger vi kom på kunde när som helst skrålas ut.
Både Helen och Roy har varit framme ett tag, och jag skriver att vi är framme, men det tar tre timmar till för oss att ta oss in. Insegling i mörker igen, och lite problem att hitta varandra men sen så!
