Många tankar florerar när löven faller av träden och det mysiga höstmörkret sveper sin mörka dova kappa omkring mig. I tider av tentaplugg går solen upp och ned i skolbänken, ändå har den här dagen varit bra. Produktiv har många gånger varit ordet som definierar en bra dag, även så jag beskriver den för de jag bor med. När daggen lägger sig och frosten bara är veckor bort undrar jag om den definitionen stämmer. Minnen från ett år tillbaka kommer upp, livet var enkelt; praktiskt och annorlunda. Målet var ett väderstreck och sex lager kläder på överkroppen var det som stod mellan inomhus och utomhus. De stunder kroppen var fri var de millisekundrarna det tog att byta underkläder på mornarna, visst ”det var varje dag” återberättas det med en gnutta ironi i rösten som gör åhörarna osäkra på om det var sant.
Häromdagen kom citatet av Descartes på tal ”jag tänker alltså finns jag”. En tänkare får jag ändå kalla mig, även om jag många gånger, med blandad framgång, försöker undvika det. Det citatet i kombination med min vanligt milda touche av höstdepression har fått mig att ifrågasätta livets mening och min senaste av ett antal slutsatser är versionen ”jag socialiserar alltså finns jag”. Eller snarare den motsatt mer negativa, men bestämda meningsbyggnaden ”jag finns för att jag är social”.
Men innan vi kan veta något med all säkerhet måste vi ifrågasätta allt vi vet. Många påstår att jag är social och det tycker jag stämmer, jag har vänner. Vänskap är dock något det finns många varianter av: korta, långa, måttliga, meningsfulla, flacka, fokuserade, flammande och fiktiva.
Mina vänskaper ter sig i dessa former och brukar ofta para ihop sig två och två, speciellt de sistnämnda två. Vad jag borde jobba på är att smidigare avgöra hur de är ihop parade eller i vilken kombination de kommer sammanstrålas.
Det jag står tomhänt inför är frågan om detta är en konsekvens, ett val, en livsstil eller en konstellation av alla tre. Byter jag miljö för att livet ändras, för att det var bättre förr, för att gräset är grönare på andra sidan eller flyr jag från något? I denna oktobernatt, liksom många därtill, flyr jag till valet av ensamhet den melankoliska mörka kappan hösten erbjuder, till valet som inte blir ljusare av det släckta ljuset på bordet intill.